Lilla, lilla Lillebror!

Älskade lilla Lillebror är visst inte tonåring längre! Hur gick det till?? Du är visserligen inte så liten längre heller men jag får kalla dig det för jag är ju liksom storasyster, och en gång i tiden var jag till och med längre - det ni!

Den traditionella födelsedagsmiddagen för några år sedan. De alla tillfällena smälter liksom ihop i minnet till en enda galet rolig, tokig, trevlig, varm och mumsig släkt-, familj- och överraskningsgäst-träff!

Precis som alla andra år så firade vi 20-åringen med restaurang (grekiskt) och sen tårtkalas hemma för de som inte var mätta. Sist fick jag äta upp gräddtårtan jag gjort alldeles själv (otacksamma människor) men igår var den minsann uppskattad och försvann snabbt när det blev rekordmånga gäster i lilla lägenheten. Vid elva hade många gått och jag var trött men så kom några polare till och jag stannade uppe och hade överraskande superdupertrevligt fram till ett.

Jag var redo att slockna men det blev tredje natten som hjärnan bara inte ville vara tyst! Känn ingen sorg-soundtrack som fastnat har gått på repeat och tankar har snurrat. Fast inte av den där ältande sorten utan den mer funderande, reflekterande, konstaterande. Känns som det är den nyfunna "idrottspsykologen" i mig som vaknat och bara brinner för att hitta nya tankegångar, och det är ju asintressant vad man kan komma fram till vid de timmarna på natten! Tack å lov för iphone-anteckningar och även för den härliga sovmorgonen!