Två silver och årets junior 2013!

Så många människor, ord, stunder och känslor! Tids- och verklighetsuppfattningen blir en berg och dalbana, som vanligt, och jag försöker fånga och hålla fast vid varje minnesvärd detalj nu. Allt får ta sin tid att smältas, men jag ska försöka sammanfatta lite i alla fall.

En hel solig och underbar helg vart det! Jag, Sambo-Lisa, hennes mamma och Niclas kom fram precis till TSAs invägning torsdag vid fem och något törstig och hungrig vägde jag in på 60.0, vilket väl är ganska rutinerat ändå. Med lättnad och glatt humör tuggade vi i oss choklad, pizza och glass och minglade runt med folk från norr och söder. Det är SM - ALLA är här! Och jag glömmer stundvis att det är tävla vi är här för att göra.

(Foto: kramgoa Vätternbrytarna)

Varje gång slås jag av hur retsamt segt det kan gå under en tävlingsdag - tills det är din tur, då går det fort. Och plötsligt är det över och jag står där med ett faktiskt väldigt nöjt silver i vänster arm! En överraskande rolig kväll, middag med världens bästa Team Stockholm och sen häng på gården med Lisa, Agnes och några glada Vimmerbybor. Lite sömn innan det var dags för högern - min favorit!

I vänstern var det superstarka Sara Nyberg som satte stopp och i högern var det Ann Johansson som imponerade, och jag tog mig till ännu ett nöjt silver. De antal utmärkta hookmatcher jag minns där kommer jag absolut njuta av ett tag! Något jag inte var det minsta beredd på i väntan på högerfinalerna däremot, var utmärkelsen till Årets Junior 2013.

Från det att mitt namn ropades upp efter motiveringen till några minuter efter vi gått ner från scenen visste min hjärna inte riktigt vad den skulle ta sig till. Det var alldeles underbart samtidigt som det var superjobbigt med en discolampa som gjorde att jag inte såg ett skit (men hanterbart nog för att inte snubbla eller krocka)...

Och det blev visst en liten chock både hjärn- och känslomässigt. Då jag snart skulle upp i final ville jag helst försöka hålla rätt fokus (vilket visade sig vara jäkligt svårt) och lät mig inte ta tid att smälta helgens känsloexplosion just där och då, men annars hade tårarna kommit på riktigt kan jag säga. För de här orden är precis vad jag hade önskat höra om jag var tillräckligt kreativ att komma på dem och "kaxig" nog att relatera till dem. 

Seriöst, tusen miljoner TACK!! Jag blir rörd och lycklig.

Jag skulle kunna säga att det är allt det här jag kämpat för, men det ordet är något jag sällan använder när jag ser på vad jag gått igenom. När jag tänker ordet kämpa så tänker jag "ta i" och ta till extra kraft när det blir jobbigt, men jag ser inte en jobbig tid bakom mig som krävt särskilt mycket extra ansträngning av den sorten. Jag har ofta ett utmärkt pokerface vid bordet men kanske har jag det även lite utanför också? Ett som jag själv inte sett igenom. Och kanske är det kämpa jag gjort där någonstans?

Så skönt att äntligen ha resultat och kunna slappna av! Efter finalerna var det enda att kämpa emot ögona som ville gå i kors, efter att ha varit vaken sen fyra. Krama om alla som tråkigt nog ska åka hemåt och sen piffa upp lite till bankett och efterfest.

Tack till Gävle-Mattias för många roliga bankett-bilder! För er som undrar är det alltså såhär armbrytarefterfester ser ut... man går runt och jämför lår med underarmar!

Kött, kött, kött och sallad var gott! Stämningen var på topp och live bandet hördes bakom de knökfulla armbrytarborden. Och jag orkade massa fler timmar bara för att jag var tvungen och det går liksom inte att vara trött och seg när man har alla dessa människor att passa på att umgås med! Helgen var underbar, arrangemanget var grymt och deltagarantalet var rekordstort.

Och att prata om sporten är ofta lika spännande som att utföra den! Djupa diskussioner om stilar och karaktärsdrag och upplysande och peppande feedback på det uppskattar jag något enormt.

Av mig själv, med motivationen som var lägre än vanligt och den lilla obeslutsamheten med vikten, väntade jag mig inte särskilt mycket. Siktet var inte ens på en pallplats, än mindre på landslagsplats. Men att jag nu kvalade i både vänster och höger gör det så mycket roligare att sikta på VM i Litauen, som jag hade tänkt åka på oavsett plats eller inte. Thailand och såna resmål är lockande ibland men Vimmerby och såna ställen kan klå det med hästlängder om det bara finns armbrytare med!

Mitt i å Aftonbladet

Hej hopp vad det verkar som att media börjar haja till och bli nyfikna på armbrytning till slut! Superkul ju. Imorse vaknade jag till en taggning på fb av grymmaste Pernilla och hittade snart själva tidningen Mitt i på köksbordet. Och jag blev över förväntan nöjd och glad med resultatet. Så gott som felfritt, utan missförstånd och alldeles lagom vikt på de olika detaljerna - en så sanningsenlig berättelse som det kan bli - tack!

Sen på kvällen var det dags för webb-tv med mamma på Aftonbladet. Spännande men ganska oklart vad som önskades av oss då det enda vi visste säkert var vilken tidning/webbsida, så vi kom dit lagom nervösa. Tills vi fick puder på näsan och sladdar och hörsnäckor kopplade hejvilt och plötsligt såg dem vi just hälsat på på tv-apparaterna omkring - hujeda oss, vi ska snacka live!

Jag och mamma kom överens om det efteråt, att nervositeten beter sig som inför tävling när man ska prata framför folk och kameror men att vi vid bordet känner oss trygga och säkra och kan gärna hålla på ett tag till. De allihop var superschyssta och bjöd på bra underhållning när det var dags för match. Så tack för det också! Nu ska här sovas och packas färdigt och sen dras iväg mot Vimmerby imorn vid ett. Shit pommes, snart smällere!

Hotellbufféer å ryssfat

I söndags körde vi sista genrepet innan SM och unnade oss årets första lilla glass, igår samlade jag steg med en långpromenix till stan och 30 inte längre så kämpiga minuter på löpbandet. Idag var solen inte så solig som den först såg ut att bli men jag tog mig till favoritplatsen i alla fall, och la märke till knoppar och allt som visar på att tiden går och att allt möjligt bra och gott närmar sig!

Hopp och glädje fylls jag av när jag märker att invägningen är fixad och klar om två dagar, TVÅ dagar - tack å lov! För jag vill äta hotellbufféer och bygga ryssfat (tallrikar fulladdade med kakor å sånt, ryskorna laddar med det har vi observerat) till frukost. Jag längtar efter spaggettiåköttfärssås och pannkakor, indiskt och frihet att äta choklad om jag så känner för det. Det nedan må se ut som en chokladkaka men egentligen är det en morot, som ska packas med till Vimmerby. Två dagar - se men inte röra!

Å äta karamell

Tio minuter löpning ville jag skrapa ihop i alla fall! Men gubben på bandet framför sprang så länge och hade så bra takt att jag hängde på, stirrade ut honom och jagade, och tio blev till femton som blev till tjugo som blev till trettio och så promenerade jag timmen ut - härligt! Peppiga soundtrack varvade jag med att räkna hundra långsamma sekunder om igen och påminna mig om det fina "mantrat" som häftigt nog kan ha sin effekt, och så gick tiden sådär som den alltid gör.

Munken som sålde sin Ferrari

Sen fick jag ta en lång och härlig promenix med Michan som jag inte träffat på superlänge! Snart firar vi för sjutton gubbar tjugo år. Coolt!

Tänk inte på en citron

Tänk inte på en citron! Tänk inte på en citron, tänk inte på en citron, en citron, en citron, en jättegul citron! Frukten bah ekar i mitt huvud.

Och inte såg jag den basketspelande gorillan heller. Dagens lektion var nog den fnittrigaste och mest ofokuserade hittills, och då var samtalsämnet just koncentration och fokus. Vår lilla grupp på fyra garvade åt allt och ingenting med såndär härlig trötthumor och jag känner mig alldeles lagom redo för läggdags. Gonatt!

Tenta å hjärnmos

Så var den fruktade första tentan äntligen över! Det var en öppenbokstentamen som man gjorde hemifrån framför datorn och med hjälp av föreläsningar, anteckningar och kursboken, vilket ju inte låter så farligt, och det kanske inte var det heller - det kunde varit värre! Det läskigaste var att vi inte hade den blekaste aning om hur det hela skulle se ut eller exakt vilka av de femhundra sidorna kursbok som var bra att memorera. Hur mycket det handlade om att läsa, skriva eller tänka själv.

Då jag tar ungefär tre gånger så lång tid på mig med många uppgifter, pga hjärntrötthet och synfältsbortfall, så fick jag tack och lov dispens, så fick skriva tre timmar igår kväll och tre nu på morgonen. Men fybubblan vad jag kände att det hela ifrågasatte och utmanade min känsla av krav och kontroll!

Jag kände mig innan ganska lugn och övertygad om att det nog inte skulle vara så farligt som jag och många andra föreställt sig. När den äntligen las upp så fick jag något av en blackout och handlingsförlamning och började bläddra i boken och bland föreläsningarna utan att riktigt veta vart jag skulle börja eller vad jag skulle leta efter. Tänka fritt har jag inga större problem med och diskutera kring de olika ämnena likaså, men när man ska hänvisa till källor och använda de riktiga begreppen så blir det plötsligt så mycket krångligare.

Jag bläddrade och hittade små saker och tyckte att det till slut hände något, tittade på klockan för att bekräfta att det inte gått mer än tjugo minuter, men nej då, en timme över - två timmar to go! Stress hjälper ingenting, koncentrationen sviker och man börjar slarva, så jag är tacksam och känner mig bortskämd som fick sova på saken och köra tre timmar extra. Hur resultatet blev kan jag inte riktigt säga men min hjärna är mos och ska efter kvällens lilla lektion få vila från det mesta plugget och istället se fram emot resan till Vimmerby!

Träningen i tisdags gick grymt - det är skojigt vad man kan ge när man ska få till starka och actionfyllda foton. Trevlig torsdag på er!

Tralala

AAAAH! Jag blir galen! Snälla, sluta borra. Det är inte den bästa timingen att börja borra igen från nio på morgonen, efter månader av tystnad.

Att koncentrera sig är knepigt men vilken tur att jag är själv hemma så jag åtminstone kan sjunga och kanske överrösta med mitt högsta och värsta till glada och starka låtar.

Den krokiga berättelsen utan enkla svar

I höstas efter VM i Polen var det någon som tipsade tidningen Mitt i om mig (tack, vem det nu var!) och när de nådde mig i januari bestämde vi oss för ett möte inför SM. Så idag var jag på en liten intervju och ikväll kommer det en och fotar på träningen! Men varenda gång jag blir intervjuad, som om det varit jättemånga gånger, och får de förmodligen vanliga frågorna så påminns jag om hur krokig och komplicerad min berättelse är - till och med för mig själv.

Jag försöker svara på de inledande frågorna med enkla svar, ta upp endast de viktigaste sakerna (som inte längre är sjukhushistorien) och gärna fokusera på det bästa och mest intressanta med min älskade sport, men hur jag än försöker så kommer det till följdfrågor och nyfikenhet om den där synskadan eller stroken jag nämnde kort. Och självklart, för det har påverkat mitt liv något enormt, både positivt och negativt, både när det gäller studier, intressen och möjlighet till körkort och arbete. Det lite läskiga är bara att se resultatet när det kommer i posten, vilket jag misstänker de flesta tycker, för oavsett hur duktig journalisten är kan det bli en hel massa missförstånd och felskildringar, stora som små. Äventyrligt då det är mig och mitt liv det snackas om! Jag är inte avundsjuk på Hollywood-kändisarna.

Hursomhelst så var timingen för en spännande intervju mitt i SM(och tenta)-förberedelserna inte den ultimata känner jag, då målen och motivationen varierar och jag inte kan ge den minsta garanti på framgång. Jag pratar så gärna om senaste två årens lyckorus och prestationer, men nu kan jag tyvärr inte säga att det är just guld i sikte, som  många tycker är kul att höra och sen följa. Jag känner lite att jag blivit (positivt) "arbetsskadad" av idrottspsykologin och att jag sänkt ribban i nivå med viljan, precis som jag trivs. Så vad är målet, två guld? Nej, att göra mitt bästa, ge bra matcher och se hur långt det tar mig!

Bild från EM i Polen 2012, det enda EM eller VM jag inte kommit på pallplats. Ändå är det bland mina stoltaste prestationer tack vare bland annat den här härligt sega matchen mot Lucia från Slovakien.

Det kom också upp om det här att jag i en tidigare intervju sagt att jag skulle börja träna mer allsidigt, hur går det? Och nej, förlåt om jag lurat någon men det har jag ju inte riktigt börjat med ordentligt. Jag vill nån gång men än har jag visst inte hittat viljan och motivationen för att ta tag i det. Såhär länge har jag ju klarat mig bra utan det, är fullt medveten däremot om att det inte kommer räcka i längden för att kunna vinna mot de som jagar mig nu. Hjälp. 

Det är fruktansvärt skojigt att vara i toppen men det är också lite scary att se alla som närmar sig bakifrån - och det är där jag ska hitta motivationen snart! Och nu ska jag försöka stänga ute borrandet som ljuder genom huset för andra dagen så jag kan veta massor med användbara saker på tentan imorgon. Hej å hå!

Inte bara armbrytning i tankarna

30 oavbrutna minuter löpning av de 40 minuterna på löpbandet igår är jag jäkligt nöjd med! Bena funkar alldeles utmärkt och de olika teknikerna för att hålla ut fem, tio eller tjugo minuter till utvecklas hejvilt, det är skoj ju. Och samvetet mår alltid så bra efteråt. SM närmar sig visst med stormsteg med mindre än två veckor kvar och idag var näst sista söndagsträningen.

Världens bästa Totte tog med en kompis som bjöd på massage och jag är helt knäckt, haha va rolig jag är. Men är det inte roligt hur massage fortfarande är bland det lyxigaste trots obehagligt knak och ont som gör det svårt att andas? Det är fruktansvärt skönt och värt det i alla fall, speciellt när det är någon som vet om alla de där gömda musklerna och grejerna som utnyttjas mest under armbrytarmatcher. Tusen tack!

Det hanns visst inte med så mycket armbrytning men det kändes som en ganska effektiv timme ändå och hemmåt i det soliga men kalla vädret siktade jag in mig på ett varmt bad innan fokus vänds till alla andra mål som jag inte riktigt kan föreställa mig än. 

Mitt sjunde SM kommer vara på superduper hög nivå anar jag, i alla klasser, och det kommer äga rum på samma ställe som mitt första 2008. Med tanke på plats och att jag överger junior (igen) en gång för alla känns det som att cirkeln blir sluten, dramatiskt sagt, och jag skulle vilja känna de där härliga adrenalinkickarna snart. Men med allt som jag äntligen har utanför armbrytningen, som inte når armbrytningens nivå men betyder mycket ändå, känner jag mig ärligt talat inte så motiverad som jag skulle önska. Fast det är okej, för att jag har mer än en sak att lägga fokus på gör mig glad.

När man talar om stress

Stress kan man baka in i nästan varenda tema vi gått igenom på idrottspsykologin. Jag är själv stolt och glad över att jag lärt mig att inte låta stress nå mig som den når många andra, och det kan ju vara lätt för mig att säga som inte har särskilt fartfyllda veckor att handskas med, men ändå. Jag tycker jag har hittat de mest optimala coping-strategierna och lärt mig möta stressorer så lugnt det går, inatt fick jag däremot smaka på första "mardrömmen" på länge framkallad av stress.

Till halv ett satt jag och försökte slutföra case-inlämningen som bara inte ville kopplas och formuleras rätt och jag gav upp för att somna löjligt stressad. I drömmen var en fin vän med på case-seminariet och hennes kommentar efter min presentation var "ska jag va ärlig så var det skitdåligt"... Vaknade med miniångest om tänk om hon har rätt, åt min gröt och fortsatte projektet. När det kommer till skriftliga saker har jag lyckats bli något av en perfektionist och det är inte alltid hjälpsamt, men till slut satt den och jag gjorde en härlig segergest innan jag funderade på hur jag skulle fånga dagen.

Jag promenixade till stan och tillbaka, för det var ju aslänge sen, och njöt av att ta vårjackan i handen och kunna tänka "kanske ska jag köpa en glass". Efter stunderna på bergen och vid Årstaviken hade jag nästan glömt hur stressen känns i luften där folk trängs och krockar och jag vände tillbaka med glad musik i öronen för att möta papsen sista biten hem. Spurtade till tunnelbanan och plugget och upplevde ännu en såndär peppande lektion med ännu några nya namn och ett superlyckat seminarium. Det är löjligt ibland vad man kan stressa upp sig för! Löjligt och onödigt. Sov gott!

Gråsparvar å vildvittror

Åsså på med vårjackan! Är det inte lyxigt att ha så många olika årstider som vi har, och få bli sådär nästan nykär i våren och sommarn och hösten och kanske lite i vintern varje gång var och en av dem dyker upp igen?? Så känner jag, att vi har tur, även om vi har lite d-vitaminbrist.

Jag tänker använda ordet ljuvligt nu, för här är det alldeles ljuvligt att sitta, och jag skulle kunna sitta här ännu fler timmar om jag inte fick stensmak i baken, spring i bena och behövde såndär mat i magen.

When I went to school they asked me what I wanted to be when I grew up, I wrote down "happy". They told me I didn't understand the assignment, and I told them they didn't understand life. - John Lennon

Det kan låta löjligt men det är fruktansvärt underbart att ta an uppgiften och ta sig tid att förälska sig i livet, någon gång varje dag. Vissa dagar är det enklare än andra, men något kan du nog alltid hitta. Optimist? Javisst, det är mycket roligare så!

På med solbrillorna!

Vaknade tidigt alldeles av mig själv och gick upp, superskönt ju! Familjefritt, frulle och segmorgon innan det var dags för pluggeriet. På torsdag ska andra case-inlämningen in och jag har känt mig helt tom på idéer, men satte igång att läsa i alla fall och poff! så fanns den där, redo att pusslas ihop, kopplas till teori och tillämpas. Som belöning fick jag dra ut och fånga all frisk luft och vårsol jag hade plats för! Eller ja, plats och plats, plats för sånt finns det väl alltid över.

Där kan man bo.

Kvällens armbrytarpass var nära att inte ske då hela Fryshuset var redo för One Republics konsert, men det slutade med att vi fick köra 30 min extra och ingen kände inte av armarna vid träningens slut verkade det som. 17 dagar kvar till SM. Med det sagt, gonatt!

Blå himlar å popcorn

Lite armbrytning, härliga starter och tjuvstarter, en jacklös stund under bron där vi satt senast i oktober...

...fina Boktjuven på bio med massa popcorn och marabou, och till sist promenad hemmåt genom första riktiga vårkvällen, gjorde min söndag! Stockholm och blått, blått, blått tycker jag visst om.

 Och tänk så bra att ha sin mamma som favoritvän, det tackar jag för.

On top of the world ay

Idag tittade solen fram ordentligt, precis som jag önskade, och jag satte mig på bergstoppen igen för där trivs jag ju så bra! Knoppar och blommor var flera nu och vinden blåste så jag fällde ett par tårar, underbara vår.

Grattis alla kvinnor på vår dag förresten! Hoppas du och vi får känna oss både starka, självständiga, respekterade och älskade inte bara idag utan alla andra av de 365 dagarna. Det hoppas jag de som inte är kvinnor också får göra.

Till kvällen blev det käk och te-mys framför asroliga Pitch Perfect hos den andra Klaran, så tusen tack för idag!

Jag vill ha sol å sånt!

Komsi komsi lilla sommar! Vi kan ju börja med vår men sen kan du väl rappa på lite?

För allt det här längtar jag enormt efter! Se så underbart vackert det är, så varmt och färgglatt - jag saknar färg.