Mina tidigare placeringar i seniordamer -60 är sjätte och åttonde plats EM 2012 och en tredje plats VM 2012 (vänstern kommer jag inte ihåg). Bronset står ut och gör mig fortfarande grymt stolt och jag har inte känt någon direkt brådska att nå dit eller längre, men här står jag med en fjärde plats i samma klass fast nio pers större och jag längtar till kommande tävlingar precis som förr! En match i vänstern och en i högern vet jag att jag kunde ha tagit om jag hade hittat det lilla extra just då men resten av matcherna jag kommer ihåg gör mig lycklig och peppad!
Och min alldeles egna mamma är jag förbaskat stolt över! Hon skulle gå i mastedamer -60 som vanligt men vid invägningen fanns det plats i -70 och hon tog chansen. Jag vet själv hur kul och givande det kan vara att utmana sig själv till andra än ens egen klass ibland, man släpper den största pressen och kör på för skojs skull som om det vore träning. Så mamma Mari Thysell gick och tog ett silver och brons!! Silvermedaljen vart en av de finare födelsedagspresenterna.
Sverige med sina drygt 60 deltagare var också grymma som vanligt! De guld vi fick hem var Heidis imponerande höger och vänster men jag tycker ett härligt antal verkade tillsfreds med sina matcher och resultat i slutet av veckan. Det kommer nya talanger hela tiden vilket är superspännande, och lite läskigt när det gäller damer!
Förutom en nöjd prestation hade jag också en galet rolig vecka! Det här var min åttonde landslagsresa och alla har sina olika minnesvärda detaljer. Den här står ut som den nog mest ständigt glada veckan av de alla, jag har skrattat så jag fått ont i magen och trivts varenda sekund.
Jag tycker extremt mycket om min lilla grupp norrlänningar måste jag säga! Ovan ser ni två korta killar på vandring i "gamla stan" och nedan Pizza Jazz-häng med en av mina värsta konkurrenter/bästa vänner. Vilken vecka, tiden går alldeles alldeles för fort när man har roligt!
Till slut vill jag berätta hur jag än en gång inte är så begränsad som jag trodde. Jag tänkte att Skansen är relativt korta dagar spenderade utomhus och med glädjeenergi som håller en pigg tills man slocknar på kvällen, så det är inte konstigt att jag klarar av det. Men VM-veckor är påfrestande för vem som helst och medan det är fruktansvärt värt att vara slut i veckor efter tycker jag det är tråkigt att vara den som måste ta intryckspauser under och alltid går och lägger sig först.
Den här gången behövdes det inte, den här gången glömde jag bort att vara för trött för att orka, glömde att vara försiktig, orolig eller att undra vart discolampan håller hus. Det jag kom ihåg var att vara friskare och piggare och mer med än på ååår och jag vet inte vart det här kommer ifrån - har det varit möjligt hela tiden?? Aja, den som väntar på något gott! Och det här är smaskigare än mat efter invägning.
Så! VM-bubblan är spräckt till slut men åh vilka minnen! Och snart ses vi igen! Under tiden finns jag visst på instagram som klara_bt, mitt nya favoritställe där jag kan spamma hela dagen lång med allt fint och glatt. Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar