Två guld å ännu en höjdarresa

Vad kan jag säga? Jag är helt jävla underbart nöjd och glad och lycklig! Även ganska trött och lite besviken på att dessa tävlingsdagar med armbrytarfamiljen går så fort, men så bra då att de inte glöms i första taget och att det kommer fler!

Tack, tack och åter tack - jag vet inte hur många gånger jag sagt det senaste tiden och jag kan säga det lite till, för jag uppskattar så enormt alla gratulationer, fina ord och påminnelser om att det går bra nu. Tack!

Frågan om jag är nöjd - ja, jag kan liksom inte vara något annat än dundernöjd den här gången. Från första starten var det ingen tvekan om vilken kudde jag skulle ner i, förmodligen tack vare att jag innan inte ägnade en tanke åt vilket håll det annars kunde gå åt. Jag gjorde allt som jag ska, till och med lite bättre, och jag kan bara säga fybubblan vad skönt! Jag passar på att njuta ordentligt i min lilla bubbla och satsar på att fortsätta såhär.

Foto: Ari Byström

Efter VM konstaterade jag att jag aldrig känt mig så rutinerad och säker på allt "vad och hur", och efter det årliga Blockbrytet är den känslan snäppet starkare. Det är så mycket som ska klicka och göras rätt för bästa möjliga tävlingsprestation (som uppladdning, sömn, mental inställning, rätt fokus, mat- och energiintag, musik, stå/sitta/mingla, uppvärmning, vänta/ladda, när/var/hur, mm) och plötsligt - efter sex år! - känns det som att det flyter på bra utan att jag behöver fundera över det. Jag har hittat en av-och-påknapp för minglande Jag och tävlingsfokuserade Jag, hur praktiskt som helst!

VM i Polen, höger-finalen tror jag! Foto: Martin Sohlin

När tävlingen var över var det incheckning på hotellet, bankett och efterfest kvar! Jag brukar alltid vara "den" som är glad men supertrött (dricker dessutom inte) och ger upp vid elva, och brukar vara ganska nöjd med det ändå. Men vid ett hade jag gärna stannat lite till om det inte var för att folk började droppa av, och vi drog oss till hotellet för att sova några timmar. Blev inte mycket sömn då jag inte kunde sluta le och tänka tillbaka på dagen, men ja ä inte bitter!

Jag, Agnes, Lisa och Maria i en bil och ett hotellrum - det kan inte bli roligare. Under roadtrippen och vistelsen i Gävle garvade jag så jag har träningsvärk i mage och kinder och jag känner mig bortskämd som har så många fler armbrytarresor den närmsta tiden att se fram emot! Tjolahopp!