Från ge mig MAAAT till superpepp!!!

Nej, jag har inte varit så lättirriterad som måndag till fredag på länge, men jag får skylla mig själv efter bra framförhållning och fixad vikt en månad innan men med dålig uppföljning. När största bovarna i dramat har varit godsaker med bff's och kollegor och familjen är det dock ändå så värt den smärtsamma pizzalängtan och den, till slut, lyckade deffspurten.

Under jobblördagen trallade jag "braaa distraktioner!" tills sötsuget var glömt och söndagen stod det 59.7 på vågen - som vanligt verkar jag kunna lita på att endorfin och adrenalin fixar vad självdisciplinen inte klarar! Och det kommer mer och med med alla dessa incheckningar och bilder från landslagskamrater redan på plats.

Idag drar vi alltså! Till VM i Vilnius, Litauen. Mitt mål är att trots något bristande motivation sen årsskiftet göra mitt bästa med det jag ändå kan plocka fram. Jag ska ha jävligt kul och gå därifrån nöjd oavsett placering, just för att jag gjort mitt bästa i en av de tuffaste klasserna!

På onsdag och torsdag ska vi heja på mamsen och andra grymma mastrar och juniorer, sen får jag äntligen väga in torsdag och tävla fredag och lördag. Jag har inte fattat det helt än men det kommer väl på Arlanda eller senast på arenan!!

Nu ska här skuttas runt, packas och peppas lite till sen, SEN kör vi!!! Heja Sverige å ha det grymt. <3

Bildbomb mellan sommar å höst

Här kommer en bildbomb från fina promenader som blev längre än jag tänkt och andra uppskattade stunder! Mest för att gamla selfies och favoritbilder från egentid är bland min bästa inspiration när jag behöver påminnas om hur det känns när saker vänder, av sig självt eller efter egen insats.

Som ute i naturen, bland ekorrar och sagofigurer som Pomperipossa, Rödluvan, Askungen och De sex dvärgarna (den sjunde är på rymmen..). Jag stortrivs vid varenda station nu, alla har sina fina sidor!

Men kunderna vid Bilbanan är en större favorit. Alla som åkte när de själva var små, som morfarn med barnbarn förra veckan som åkte med sin farmor i slutet av 50-talet, och bilbanan är alltså från -57. Ashäftigt ju! Och han tycker fortfarande det är kul.

Usch vilken underbart solig vecka vi fick ändå - tack!!

Om jag bara tog mig flera steg utanför dörren oftare! Det är ju så värt det - alltid.

Och minicarten, kärt återseende efter några veckors paus. Lördags- och söndagsjobbet var absolut bästa distraktionen från matlängtan och bästa vägen till topphumör sista små dagarna!

Tio, nio, ÅTTA

Sånadär "dåliga dagar" har jag haft få av i år, det är jag glad att konstatera, och den där positiva attityden har aldrig varit så stabil som nu. Men kombinationen snuva, pms och en viktklass att fixa gjorde just denna dag till en seg och plågsam en där allt ätbart sällan varit så oemotståndligt. Åtta dagar, bara åtta kvar hejade jag, så blev kvällen plötsligt bättre.

VM alltså! Alla frågar och gör mig medveten om att det inte längre är tre veckor kvar som jag sagt i fyra, utan faktiskt knappt en vecka kvar till avfärd mot Vilnius, Litauen. Här har jag inte gett många ledtrådar till hur armbrytardelen i mitt liv ser ut just nu, för sporten har ärligt inte delat mitt fokus såhär med annat viktigt på lääänge. Tävling närmar sig med stormsteg och det känns knappt alls i magen, trots ytliga förberedelser! Jag byter musik- och filmgenrer men tänker och funderar på varför det ändå inte funkar mer än tillfälligt när det funkat så enormt bra förut?? Och jag kommer fram till en hel del som jag redan vet.

Motivationen är inte hundraprocentig och fokuset är inte spikrakt, hur mycket jag än försöker tvinga och lura fram det. Jag har inte heller gjort absolut allt, inte ansträngt eller offrat så mycket som jag skulle kunnat för att nå så långt som möjligt. Nummer tre: Att vinna guld som jag gjorde förra året - vilket MÄKTIGT år det var!! - kan göra en lite för nöjd en stund. Och den här seniorklassen har jag år på mig att prestera i känner jag, så ingen tidspress här inte! Och sist men inte minst, som jag pratat om, tack vare Skansen bland andra små stora saker så har jag upptäckt att jag inte är så begränsad som jag trodde. Jag är bra på annat än armbrytning och efter sju år känner jag mig plötsligt så enormt nyfiken på resten av världen - jag som trodde att där bara fanns armbrytning!

Nu verkar det visst som att jag tar ut "ursäkterna" i förväg, men istället för att grubbla har jag nu kommit fram till svar och kan släppa det. Motivationen är fortfarande inte 100% men ja har till måndag på mig innan vi drar och till fredag 19/9 att plocka fram det jag ändå kan hitta. Resan ska bli grym oavsett, få saker kan förstöra en vecka med galnaste landslaget och så länge jag åker dit som optimistisk realist och gör vad jag kan ska det inte finnas något att sura över.

En bit sommar till!

Idag tackar jag grannarna för borrandet som aldrig verkar ta slut! Ännu en förvånansvärt lyckad sovmorgon till nio, men där tog det stopp - hur trevligt är det att äta gröt när man knappt hör vad man tänker? Jag såg solen utanför, tog min nya favorit-temugg i handen och gick ut på jakt efter en macka och en plats att äta den.

Muffinsbak och Stockholmsvyer på det så tackar jag för den här fredagen!

Långa nätter med tid att falla fritt

Jag läste något citat om att "ingen ser tillbaka vid 80 år och minns gångerna de fick en god natts sömn", och visst låter det troligt! Nu när jag känner mig friskare och piggare än på ååår har jag lyckats samla på mig många fler sena sommarkvällar och de sticker alla ut för det ena eller det andra.

I fredags gick jag och kollegan Ladän på Melissa Horn på Grönan! Jag var osäker först för även om hennes säsong börjar precis nu så kopplar jag känslan mest till höstigaensamhemmakvällar och instängdilurarnapromenader.

Men vilken härlig kväll! 

Som hon sa själv och skämtade om en hel del emellan så är majoriteten av hennes låtar inspirerade av egna misslyckade förhållanden, vilket ju låter extremt deppigt, men känslan var inte deppig alls. Jag och Ladän tittade runtom oss och "sympatiserade" med paren som såg något obekväma ut med uppbrotts-sångerna, men annars 98% glatt och lättsamt med skön musik som gav gåshud ibland och fick fart ibland, så man kände i hjärtat som vid nyårsfyrverkerierna, och vackert färgglatt med fruktade Eclipse över och scenen framför också.

Timmarna man offrar att stå på en och samma plats för levande musik fascinerar mig men det är ju så värt det - känslan är hundra gånger bättre och orden når en många gånger djupare. Icona Pop har gått på repeat sen allsången och blandas nu med glömda spår från Melissa. Jag är nybörjare på det här med koncerter, därav entusiasmen, men bättre sent än aldrig!

När det kommer till musik är jag ingen direkt finsmakare, som med det mesta, och därför verkar jag missa en del, antingen helt eller så hör jag bara inte hur BRAAA någon är. Alla snackar om Winnerbäck, och jag bah "vem är Winnerbäck??", jag har hört en låt och det är den med Melissa. Hursomhelst ställde hon till en scen vi alla verkade gå på mitt i en låt och plötsligt kom självaste han ut på scenen och allas ont i fötterna glömdes bort och allas kameror plockades fram och ja, det var en fruktansvärt bra spelning kan jag hålla med om. Har du testat att blunda i såna ögonblick?? Har du känt hur mycket mer man upplever? Det funkar lika bra på en koncert som på en armbrytarträning.

Vi tog oss in till Söder och pratade till klockan plötsligt blev tolv. Vi kunde nog ha pratat i timmar till men nätterna är till för att sova på har vi hört, speciellt när man jobbar dagen efter. Tack för den kvällen! För musiken och ännu en vän att babbla på i timmar med.