 |
| (Foto: S.A.TV) |
Kapitlen om Stress, anxiety, arousal and coping och även Motivation, som var senast på tavlan, kändes väldigt relevanta och användbara för just armbrytning - alla brytare (eller idrottare överhuvudtaget) borde få chansen att lära sig en bit tycker jag! Under mina sex år i sporten har jag lyckats lista ut en hel del fungerande strategier (och icke fungerande!), många av de som nämns i boken, men får nu förklarat hur och bekräftat att de fungerar, plus några tips och idéer till. Då mycket med tanke på tävlingarna, med deltagare på alla nivåer (där bäst presterande inte nödvändigtvis ser ut som andra sporters topptävlande) och omständigheter som ofta är väldigt osäkra både med tider, schema, resurser, plötsliga beslut, varierande motstånd och matcher som kan vara över på en sekund - du måste vara med, beredd på överraskningar och kunna reglera energi och uppladdning på bästa sätt under den långa dagen.
 |
| Grymmaste hejjarklacken jag stött på! VM i Brasilien september 2012, underbar resa. |
Det står också om hur det i majoriteten av fallen haft stor betydelse hur idrottare ser på saker, positivt eller negativt, stärkande eller sänkande. De tar upp olika teorier och slutsatser men verkar ändå komma fram till att ingen av dem alltid är relevant, allt är i slutändan individuellt och det viktigaste är att du testar och lär känna dig själv som tävlingsmänniska. Här är några av de bästa tankarna jag kommit fram till!
- De bästa matcherna blir när båda vill och fokuserar på samma sak - att vinna. Det är lätt att ibland sätta lite för mycket fokus på vad den andra, din motståndare, kan och kommer göra vid bordet, vilket ju är helt utanför din kontroll. Om du istället bara fokuserar på vad du kan göra så är det så mycket lättare att göra det också när starten går och du slår på mot kudden som om ingen höll emot.
- Bestäm dig - vet att du kan, vet att det går. Så enkelt som det låter - det är så mäktigt vilken skillnad det kan göra när man verkligen bestämmer sig, vilken effekt det kan ha. Och är man inte så säker på att man kan så fake it til you make it.
- Ibland tar det tid och ibland tar det stopp, men till slut sätter det fart ska du se. Jag har sett många brytare under åren som stått still på samma nivå ett längre tag och ibland verkat tappa motivation och tron på att de kommer komma längre, men ändå inte gett upp. Och sen plötsligt, så händer något och så står de där stolta på pallplatsen de siktat på!
- Du kan aldrig göra mer än ditt bästa, men ditt bästa kan alltid bli bättre. Antingen händer det plötsligt, som ovan. Eller så får du kämpa för det (vilket väl är grejen med idrott och prestation?) och förhoppningsvis inspireras av din utveckling i tillbakablickar.
- Ta inte alla förluster så hårt - bli lite arg, lev med dem och lär av dem. Jag tycker det är så oerhört roligt och passande att kalla mamma Anger Management, inte för att vi någonsin är arga på varandra utan för att hon är en sån revansch-människa och jag älskar att se henne tagga till och vända allt. Att bli arg hjälper nödvändigtvis inte för mig men att säcka ihop av besvikelse hjälper ännu mindre! Hajmat, eye of the tiger, gör om gör rätt.
- Var ärlig, framför allt mot dig själv. Jag lärde mig snabbt att det inte lönade sig att skylla vinst eller förlust på exempelvis skador och ont, det enda jag gjorde var lura mig själv. Huvudsaken är att du själv vet, ingen annan behöver veta, men missar du en start, var den andra bättre eller gjorde du helt enkelt fel så var ärlig mot dig själv och du kommer vinna så mycket mer på det.
- Tänk, men tänk inte för mycket! Sist men inte minst. Har man utövat sporten ett tag med både träning och tävling så lär kroppen veta vad den ska göra. Träningar är utmärkta tillfällen att tänka och analysera teknik, rätt och fel, men blackout-känslan när du bara släpper och litar på att kroppen gör vad den gjort tidigare, den är mäktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar