Så, tillbaka på banan var det alltså. Med Uneståhl i hörlurarna blev det tidig läggdags och som resultat tidig morgon - se så enkelt, bara man gör't! Istället för slösurf till frukosten dammade jag av kurslitteraturen som jag inte bläddrat i sen innan SM och blev sådär peppad igen, för visst är det fortfarande lika lockande att bah ta in och använda sig av varenda litet tips och vetenskap som erbjuds. Fortsatt inspirerad kompletterade jag därefter min anmälan till kurser och program i höst med allt som plötsligt verkade så intressant, så något ska jag nog hitta även om där inte finns något liknande idrottspsykologin! Åh sån effektiv förmiddag, men va ska man göra sen?
Vid fyra kände jag mig redo att sova men då var det dags att möta mamsen för att sen intervjuas av Elisabet från Expressen, som hörde om oss via blivande bruden jag bröt med för några veckor sen och blev nyfiken på inte bara armbrytningen eller sjukhushistorian utan mamman och dotterns historia överhuvudtaget. (Vill här berätta och minnas mannen vi handlade två italienska och supergoda mackor hos innan, det var seriöst Ketuts dubbelgångare! Den glada medicinmannen i Eat, pray, love som pratar om hur livet är jobbigt men att det går vidare och "see you later, alligator!". "Ses nästa gång, lilla chefen!" - ja, det gör vi, personal som gör en pigg och glad uppskattar jag!)
Tack för en supertrevlig kväll och för imponerande lyssnande öron, för oj vad vi fick prata, detaljerna tar aldrig slut! Vilken jäkla resa vi har att minnas, vilka skakande och lyckliga tillbakablickar vi har att plocka fram. Hela familjen, alla runt om, förlåt att jag skrämdes men mest av allt tack för att ni fanns där. Livet är värdefullt läste jag och höll med, kram och gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar