En klump av spännande dagar

Spänningsfyllda saker kommer ofta i klumpar för mig, ena stunden är dagarna tomma och rastlösa och andra är de fyllda med väntade och oväntade äventyr och bestyr - åh vilken skojig klump senaste veckan varit!

Mellan skitläskiga frittfall och kaknästornet där bak ser man Bredablick, som ligger intill min bilbana!

Precis alla dagar har inte varit så vackra vädermässigt som bilden ovan men de flesta har känts så i alla fall, och jag hinner tyvärr inte skriva en bok om allt men det viktigaste tänker jag berätta! På idrottspsykologin i torsdags möttes jag av bullar och gratulationer från min galna lilla grupp, och skolan gjorde mig sådär glad igen. Med en gästföreläsare som fick oss att tänka på grupprocesser följde en hel massa observationer om grupptryck och normers påverkan som jag efteråt kunde se lite överallt. Häftigt och lite läskigt.

Klockan elva på lördag vankades det armbrytaruppdrag och jag fick delta på min första möhippa. Ett sånt genuint glädjetjut som blivande bruden gjorde när hon fick veta att det var armbrytning på schemat har jag nog aldrig hört och det var enormt roligt att få visa upp sporten för så många nyfikna på en gång. Väldigt uppskattat, från båda håll!

På eftermiddagen blev det toast-fika i Gallerian med favorit-Klarus och vi upptäckte att även om vi fortfarande snackar om ganska mycket samma saker så pratar vi något mognare nu än när vi var små tonårsflickor. Kanske är det dags för ordet väninnor? Nee.

Nej, jag åt inte upp all denna choklad! Jag tror inte det hade varit så uppskattat men hade det varit defftider hade det varit svårt, kanske omöjligt att låta bli.

Och så vart det söndag! Jag offrade ett armbrytarpass (ett ARMBRYTARPASS!) för att jobba min första dag på självaste Skansen. Där jag åt kakor som liten, på kontoret och olika flak, vid bilbanor och minitåg. Denna gråa dag fick jag börja vid chokladhjulet vid Galejan och det kunde ju varit mer lärorikt om det faktiskt kom lite besökare, men det gjorde det inte så jag fick gå upp  till bilbanan och mammas gamla kollega som nu är chef och köra där istället. 

Det tog fem minuter och jag kände mig som hemma! Så jäkla underbart måste jag säga. Det hela känns extra speciellt med tanke på att stället inte förändrats de senaste årtiondena, och än mindre sen min alldeles egna mamma stod där och gjorde samma jobb som jag ser fram emot att göra hela sommarn. Man blir alldeles nostalgisk ju!

I måndags hade jag en värdefull kväll med min fina lillasyster. Spagettiåköttfärssås, glass, noblesse och film är bra grejer det! Och sen vart det tisdag, och jag drog mig ut till Solna där de bor för att göra ett reportage om mig och armbrytningen, med Farzad från Metropol 93,8. Mer om det i ett annat inlägg, tjingeling!