Å solen e så solig!

Pippis Sommarsången blandades fram i bakgrunden och jag kan föreställa mig det nu. Den supersoliga solen, brunbrända ben och vattnet som är så vått. Jag "slösade" bort en lång och ljus dag igår men tog en sen kvällspromenad och var lika nöjd med det! Uteserveringarna är framme, jackor lämnas hemma, det växer grönt på träd och buskar och fåglarna sjunger långt efter bolibompa.

Den här kvällen somnade jag istället med Christina Perris härliga nya låtar i huvet. Under promenaden tidigare stack raden "I believe if I knew where I was going I'd lose my way" ut. Där satte hon ord på något som jag senaste tiden börjat tro mer på. Att jag inte vet exakt vart jag är påväg, slutdestinationen är ju så gott som omöjlig att föreställa sig, men kanske blir det bäst så? Förut har det oroat och stressat mig, som det gör många andra, men nu trivs jag med ett steg i taget i den riktning som känns rätt just då. Ett bestämt slutresultat skrämmer ofta mer än det vägleder känner jag. Hm.

Idag bjöd på stekande sol och promenix med papsen längs Årstaviken till Tanto. Vårskor behöver inhandlas och det snart! Linne och kortbyxor närmar sig och den lilla färg jag redan fått får mig att längta till sol och bad på favoritställena. Komsi komsi sommar!

Ett roligt armbrytarpass vart det också! Och även kring det har jag funderingar. Smash Arms om fyra dagar står det här till höger, men jag tänkte idag att kanske det inte är så viktigt för mig just nu, kanske ska jag hoppa den? Kanske har jag blivit galen! Men faktum är att jag fortfarande känner mig något mätt på sporten och nog behöver tid att längta och hitta motivationen ordentligt, till när jag faktiskt behöver den. Och spara lite pengar är alltid bra: Kanske åker jag, kanske inte - vi får se. Det gör mig glad att ha mer än en sak som betyder!