Sådär härligt glad för ingenting - eller allt

Såhär kände jag mig idag!

En vacker dag med både efterlängtad snö, sol och blå himmel gjorde susen och jag kände mig löjligt sorgfri och lättsam när jag gick där, längs Årstaviken bland par och familjer, med ett leende på läpparna. Mycket kan göra mig tacksam, men soliga dagar har en förmåga att plocka fram alltihop med ett "titta vad mycket du har att le för".

Den gången, den kvällen. De få timmarna jag fick åka hem och tillbaka. Att få komma hem bara för en stund, och se att den tidigare verkligheten fanns kvar. I taxin tillbaka mot sjukhusets trygghet, riktade jag den halva blicken ut mot den vackra solnedgången. Jag stängde ögonlocken och såg rött där solstrålarna föll. Det drog i mungiporna, jag fylldes av värme och grät. Av lycka och glädje, av tacksamhet. (september 2011, när jag mindes första permissionen från sjukan)

Pulkaåkande och skrattande barn, kära människor, babyboom och förlovningar, glad och trevlig personal lite här å var och prat och mat med världens bästa mamma. Tusen tack för idag!