Om idrottspsykologi vill jag vet allt!

Kl 18 kändes som en konstig tid för skolstart men sådär lagom utvilad (man ska visst aldrig förutspå en god natts sömn för då kommer den inte!) var jag tacksam för "sovmorgonen" och laddade sedan hela dagen tyckte jag. Plötsligt var klockan fem och jag satt fortfarande i myskläder och alldeles inte alls färdig! Upp, upp och iväg och så var jag framme i god tid tack vare fina Lisa, men andfådd och lite oförberedd. Psykosymatiskt ont i magen fick jag också när jag till slut satt där och det slog mig vad jag var där för och att jag inte varit på en lektion på drygt ett och ett halvt år - tänk om jag glömt hur man gör??

Snabbt insåg jag att det är precis som de säger, universitetet är inte som grundskolan eller gymnasiet så det är bara att påbörja en ny erfarenhet. Jag träffade några trevliga tjejer, planeringen kändes alldeles lagom utmanande och lärarna verkade superbra och uppmuntrande och stöttande. För att måla ännu mer av en perfekt bild så kan jag säga att kursen verkar vara precis exakt vad jag hoppats på och jag vill bara veta och diskutera alltihop på en gång!

(Foto: Kim Näsström, S.A.TV.) Här sitter jag och ser någon av mina, Rockys eller Karate Kids vinnande matcher framför mig. Tävlingsfokus och förberedelser innan är något av de klurigaste men mest intressanta jag har provat mig fram till! Det ska bli grymt kul att lära mer om allt som rör just tävling, med mer vetenskaplig fakta bakom och inte bara för att förstå mig själv utan även andra.

Och under de tre timmarna lyckades vi nästan nudda lite smått vid varenda punkt och fundering (eller finns det massa mer som jag kanske inte tänkt på än??). Vi fick ett litet case (tack Vittra för att jag förstod den studiemetoden på stört!), diskuterade i små grupper och delade med resten av de 50 eleverna. Tre timmar gick både segt och snabbt men ögonen och hjärnan behöver i alla fall vila nu känner jag, med många intryck att smälta innan det blir 31a och Lillebror blir tjugo (hujeda mej!). Så gonatt, och tack för idag!