Oooch så vänder vi!

Sedan i måndags har jag vaknat av mig själv klockan sju, vinklat upp persiennerna och bäddat i mörkret, ätit min gröt, enkelt gått ut och utegymmat lite och promenixat i minst 30 min, fixat grymmaste skoskaven...

Åh va härligt!

... kommit hem supernöjd och redo, inte varit sugen på ätbart men ätit för det måste man ju, plockat fram psykologibok och "Eat, pray, love" igen, inte känt för onödigt surfande och facebookande, mått härligt bra, chillat utan dåligt samvete, tänt ljus och druckit te utan honung å sånt, kvällspromenixat och fått den sömn jag behöver för att jag rört på mig och lagt mig i tid och läst tills hjärnan inte orkat mer!

Life is like riding a bicycle, to keep your balance you must keep moving.

Efter tre vågfria månader har jag också enkelt tagit mig ner till 62.7, vilket egentligen är mycket för mig men nu är en åstadkommelse! Trots grekiskt och spännande tjejsnack med Klarus i onsdags, med kött och potatis! Och en lussekatt igår... Men nerverna och pirret som satte igång i onsdags när jag kollade min mail kan ha bränt något kilo, när jag skuttade runt med faktiska glädjetårar och en oerhörd lättnad i bröstet.

Jag har väntat och väntat, tålmodigt och lydigt och mer eller mindre hoppfullt. Nu ska jag få plugga idrottspsykologi - varför har vi inte setts tidigare??! - och den här gången har jag nog inte tagit mig vatten över huvudet.

30/1-22/5, torsdagar 18-21 är bättre än jag väntade mig och känns ju alldeles lagom.

...

Jag kan ha tagit en risk idag när jag vaknade samma tid men skippade promenaden för kyla och lite snö. Men slocknade strax efter ett igår, efter en efterlängtad armbrytningåfikakväll med "roadtripgänget" hos Lisa, så kände att jag kunde skriva av mig lite istället och bestämma mig för att veckans nya rutiner ändå inte var tillfälliga. Glad fredag på er!