Even smile in your liver

Får lite flashbacks tillbaka till augusti, veckorna innan avresan till VM och starten på psykologi-kursen, då jag upptäckte nöjet i att bocka av att-göra-saker och vuxenärenden på den långa listan. Men det mesta som kan göras är gjort och jag närmar mig slutet av Gilberts Bali-äventyr samtidigt som spänningen inför både kurslitteratur och alla villåmåste-läsa-böcker växer. Mina dagdrömmar baseras just nu på en härlig verklighet där jag läser och lär och förhoppningsvis får spenderar en sommar på Skansen!

Kanske jag får äta kakor och trycka på start- och stoppknapparna till minitågen igen snart, precis som när jag var liten och följde med mamma till jobbet. Bland karuseller, hästar, sälar och massa andra trevliga djur! Och människor såklart, massa glada människor.

Förra året var armbrytningen utan tvekan prio ett eftersom det var min absolut sista chans att prestera som junior, men hör och häpna så känns det inte lika superduperviktigt i år. Det känns som att jag släppt den största pressen på att vara med och på topp överallt, och även som att jag vill bygga upp fler intressen och viljor att prestera med i livet utanför min älskade sport.

Jag tycker om livet just nu, av många och ganska enkla anledningar. Det är inte och kommer nog aldrig bli riktigt så äventyrligt som Hundraåringens, men jag uppskattar att jag får hänga med i hans och alla andras berättelser som bjuder på både asgarv och kloka citat!

Klockren film, rekommenderar starkt! Å boken ska läsas också! Nån gång.