Inte bara armbrytning i tankarna

30 oavbrutna minuter löpning av de 40 minuterna på löpbandet igår är jag jäkligt nöjd med! Bena funkar alldeles utmärkt och de olika teknikerna för att hålla ut fem, tio eller tjugo minuter till utvecklas hejvilt, det är skoj ju. Och samvetet mår alltid så bra efteråt. SM närmar sig visst med stormsteg med mindre än två veckor kvar och idag var näst sista söndagsträningen.

Världens bästa Totte tog med en kompis som bjöd på massage och jag är helt knäckt, haha va rolig jag är. Men är det inte roligt hur massage fortfarande är bland det lyxigaste trots obehagligt knak och ont som gör det svårt att andas? Det är fruktansvärt skönt och värt det i alla fall, speciellt när det är någon som vet om alla de där gömda musklerna och grejerna som utnyttjas mest under armbrytarmatcher. Tusen tack!

Det hanns visst inte med så mycket armbrytning men det kändes som en ganska effektiv timme ändå och hemmåt i det soliga men kalla vädret siktade jag in mig på ett varmt bad innan fokus vänds till alla andra mål som jag inte riktigt kan föreställa mig än. 

Mitt sjunde SM kommer vara på superduper hög nivå anar jag, i alla klasser, och det kommer äga rum på samma ställe som mitt första 2008. Med tanke på plats och att jag överger junior (igen) en gång för alla känns det som att cirkeln blir sluten, dramatiskt sagt, och jag skulle vilja känna de där härliga adrenalinkickarna snart. Men med allt som jag äntligen har utanför armbrytningen, som inte når armbrytningens nivå men betyder mycket ändå, känner jag mig ärligt talat inte så motiverad som jag skulle önska. Fast det är okej, för att jag har mer än en sak att lägga fokus på gör mig glad.