Galet mycket armbrytning!

I fredagskväll bar det av mot Hedemora! Igår vid tre kom jag hem, gick och la mig halv tio och samlade ihop hela tolv timmars välbehövd sömn - skönt! Intensivt armbrytarläger med mycket hjärngympa, många intryck att ta in och smälta och ett femtiotal par olika händer att bryta mot, det känns i både kropp och hjärna.

dt.se

Det är på de här lägrena som man fattar att armbrytning är så mycket mer än en sport eller hobby, att det är en hel vetenskap som ingen vet eller kan allt om - även om vi hade bland de främsta experterna och utövarna på besök i Sverige den här helgen. Fast det härligaste tycker jag är att man märker hur vi alla, nybörjare som veteraner och världselit, verkar ha åtminstone två saker gemensamt - vi bryter arm för att det är så grymt kul och för att vi älskar gemenskapen!

Sånhär tur hade vi med vädret och vyn när vi "släpades" ut på söndagens morgonjogg. För de som inte förstått det så är konditionsträning inte någon favorit bland armbrytare, men vi var ju asduktiga!

Emma och Victoria kämpar på med glatt humör, och Denise och Magnus kommer tätt bakom! Nästan hela Sverige på ett kort.

Är det inte lite fusk att ha långa ben? Vi gjorde tappra försök men de var alltid steget före...

Kan erkänna nu när lägret är över att det var morgonjoggen som stod på schemat som var målet när jag ställde mig på löpbandet för tre veckor sen, man vill ju liksom inte göra bort sig totalt... Och jag - vi! - klarade det! Om än med promenadpauser, men jag är stolt ändå.

Jag känner mig bortskämd som fått hänga med härligaste armbrytarfamiljen tre helger på raken! Och jag får träffa dem igen om två veckor, lycko mig.