VM alltså! Alla frågar och gör mig medveten om att det inte längre är tre veckor kvar som jag sagt i fyra, utan faktiskt knappt en vecka kvar till avfärd mot Vilnius, Litauen. Här har jag inte gett många ledtrådar till hur armbrytardelen i mitt liv ser ut just nu, för sporten har ärligt inte delat mitt fokus såhär med annat viktigt på lääänge. Tävling närmar sig med stormsteg och det känns knappt alls i magen, trots ytliga förberedelser! Jag byter musik- och filmgenrer men tänker och funderar på varför det ändå inte funkar mer än tillfälligt när det funkat så enormt bra förut?? Och jag kommer fram till en hel del som jag redan vet.
Motivationen är inte hundraprocentig och fokuset är inte spikrakt, hur mycket jag än försöker tvinga och lura fram det. Jag har inte heller gjort absolut allt, inte ansträngt eller offrat så mycket som jag skulle kunnat för att nå så långt som möjligt. Nummer tre: Att vinna guld som jag gjorde förra året - vilket MÄKTIGT år det var!! - kan göra en lite för nöjd en stund. Och den här seniorklassen har jag år på mig att prestera i känner jag, så ingen tidspress här inte! Och sist men inte minst, som jag pratat om, tack vare Skansen bland andra små stora saker så har jag upptäckt att jag inte är så begränsad som jag trodde. Jag är bra på annat än armbrytning och efter sju år känner jag mig plötsligt så enormt nyfiken på resten av världen - jag som trodde att där bara fanns armbrytning!
Nu verkar det visst som att jag tar ut "ursäkterna" i förväg, men istället för att grubbla har jag nu kommit fram till svar och kan släppa det. Motivationen är fortfarande inte 100% men ja har till måndag på mig innan vi drar och till fredag 19/9 att plocka fram det jag ändå kan hitta. Resan ska bli grym oavsett, få saker kan förstöra en vecka med galnaste landslaget och så länge jag åker dit som optimistisk realist och gör vad jag kan ska det inte finnas något att sura över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar