Sommar, Skansen, kan det fortsätta så?

Tiden flyger fortare än nånsin, vi är plötsligt på mitten av augusti och jag kan inte riktigt fatta att det redan är dags att dra ner till bara helger på mitt älskade Skansen?? Där jag började i april och nu känner mig så väldigt hemmastadd. Jag har ett hundratal bilder och tankar jag skulle vilja dela från den mäktiga sommaren jag bah jobbat och jobbat och velat jobba ännu mer - jag önskar jag hade dokumenterat varenda dag! - men ett försök till sammanfattning av det bästa kommer här!

- Den mest uppenbara glädjekällan är alla dessa glada barn och vuxna man får möta och interagera med var dag! Glada, nyfikna, gulliga, pratglada, tokiga, roliga, tacksamma, ibland lite rädda och blyga, ibland orädda och stentuffa. (Självklart möter jag också negativt, men det är aldrig det jag minns när jag går hemåt!)

- Erfarenheterna och tillfällena att lära nytt! Jag har alltid haft svårt och varit något skraj för att testa nytt, men den här sommaren har små nya saker kommit en i taget men med sån fart att jag inte hunnit vela. Det började med att köra bilbanan, ner till karusellen, försöka memorera alla öppna- och stängmoment, ett nervöst hopp ner till galna minicarten och vidare därifrån till Galejan. I idrottspsykologin läste jag om hur viktigt det är att känna sig kapabel och kompetent för att känna motivation till något, och det var länge sen jag kände det så starkt till något så stort - det mest jämförbara är armbrytningen.

- Chefen och kollegorna! Som alla bidrar med sitt till den galna blandningen. Mottot "det är trevligare att hjälpas åt" och hela Skansen-andan med allt fint det innebär är ju alldeles alldeles underbart!

Underbart galna släkten på besök! <3 Inkluderat mamma och moster som båda jobbat på exakt samma ställe med samma saker och med min chef som kollega. Ganska häftigt!

- Utomhus hela dagen lång! I en svensk-sommar-mix av sol, regn, svett och vinterjackor - så länge det kommer karusellsugna är dagarna fina oavsett.

- Åkturer och skoj på arbetstid! Att ta en sväng med minicarten tillsammans med dagens sista minikund eller provköra bilarna för tut-koll. Och det var bara här om dagen som det plötsligt blev tomt och vi passade på att ta en flygtur i Baronen och, när vi ändå var i farten, slänggungan också - är det här inte världens bästa sommar/säsongsjobb vet jag inte vad som är.

- AW! Står man tillsammans på bilbanan och karusellen som är bredvid varandra finns det himla massa tid att prata, men jag vill ju hänga meeer, och med allihop! Jag tycker om mina kollegor, och plötsligt tycker jag om öl också - till allas förvåning, men det räcker gott och väl med en. Hursomhelst vill jag bara hänga hela tiden - människor är bra tidsfördriv!

- De färgglada påfåglarna, och ekorrarna som börjat hoppa upp och klänga på axlarna som Herr Nilsson - fruktansvärt trevligt sällskap, så länge de inte använder sina hemligt vassa klor!

- De små favoritställena och vägarna, både nya och "gamla"! Skansen är STORT, större än jag nånsin föreställde mig. Mitt lokalsinne har aldrig varit särskilt bra och jag har hållt mig mest till mina bekanta rutter, trots lusten att utforska, men sakta men säkert bygger jag en karta i huvudet och förvånar mig själv med att kunna ge vägbeskrivningar och peka ut ställen åt besökare som inte vet hur få månader jag jobbat här.

- Musiken! Karusellmusiken, Allsången och andra uppträdanden som ekar från Sollidenscenen. Dansband är lika lite min grej som de där The Fooo, men tillsammans med alla gulliga par som dansar runt runt runt kan jag liksom inte klaga utan ler och diggar hellre med där vid biltåget eller hästkarusellen.

Nogger och blåbär <3

- Timmarna jag skrapat ihop utan att känna mig något annat än frisk och relativt pigg! "Tuffaste" veckan var i juli då jag glatt tackade ja till 6 svettiga dagar på raken, ett par härliga afterworks, parkhäng med Klarus och släktbesök/kalas på det och jag säger bah vadå hjärntrötthet, vadå discolampa?? Skansen har gett mig HOPP! Jag kan för bövelen göra vad som helst! Eller åtminstone mer än jag trodde innan. Och så länge jag gör något jag trivs med och VILL.

- Jag tittar tillbaka på det här inlägget ifrån januari då jag mailade med chefen inför jobbstart och började försöka föreställa mig sommaren, och jag ser nu hur fantasilös om än efterlängtad den bilden var. Jag minns också allra första dagen i april när jag kom in på kontoret och hälsade på chefen och några kollegor första gången, hur det sen bara rullade på därifrån. Ingen nivå av kreativitet hade kunnat förbereda mig på en så workaholic men dunderfin sommar. Låter jag löjlig? Jag skyller på att jag är mitt i en vad-ska-jag-fylla-mina-dagar-med-nu-då-kris.