Snälla, säg inte att du är ful

Mycket av mitt slösurfande spenderas på bland annat tumblr, bland massa fina bloggare som delar eget och rebloggar andras. Majoriteten är tonåringar och unga vuxna som många delar upp till kanske femtio saker per dag, där en del teman stöts på oftare än andra. Och vissa av dem gör en ledsnare än andra, för även om mycket skriker sarkasm så ligger det väl något allvar bakom.

Det är väl känt att tonåren är en tuff tid då man är osäker i sig själv och om sig själv, vem man är och vart man ska. Jag har tänkt att det är en såndär vanlig fas som få slipper undan, men jag börjar mer och mer få känslan att det mer är en trend och förväntan att inte vara säker och inte heller stark. Även om jag nu enkelt scrollar förbi sådär nonchalant så gör det mig ledsen att se unga tjejer med ett enkelt klick dela ord som handlar om att de är fula, irriterande och ingen vill ha dem. För jag vågar nog säga att där har ni fel.

Att vara osäker och slås av livets alla frågor är fullständigt okej, men att ständigt mata sig själv och sin omvärld med den negativa synen på sig själv kommer varken stärka ett självförtroende eller övertyga oss andra om något. Jag tror det åtminstone inte! (De enda som kommer nappa är nätets anonyma som är ute efter att sänka och de behöver minsann ingen mer mat!)

Om syftet möjligtvis är att intressera och tilltala så har det nog skett ett litet missförstånd om vad som skulle göra det, och förhoppningsvis ser du det också snart - styrkorna och bristerna att leva med så stolt och glatt det bara går!

Så, färdigpredikat om det jag funderat på länge, hoppas ni förstår min poäng! Och vet att ni betyder för fler och är bättre än ni nog vågar tro.